Ord direkt från hjärtat

okej, jag måste göra något åt våra lilla toa alltså, den luktar ju så man dör om man går in där O___O Himla findus, hon sätter sig och pissar i avloppet så det luktar kattpiss hela tiden där inne >_< eeeewww...
men aaa, det måste städas helt enkelt O_O
för övrigt så har jag upptäckt att det är myyycket lättare att ladda upp bilder på facebook än på bilddagboken :P Så det ska jag börja med nu ^^
Jag fick för någon timma sedan ett ryck till att tömma min playlista fylld med rascal flatts och en secondhand serenadelåt till senses fail's album Let it enfold you som är så underbart bra att jag nästan får gåshud :3 fast.. inte egentligen, jag bara tycker om sån här musik väldigt mycket :o
En gång i tiden då jag faktiskt hade känslor för saker och ting så fick jag gåshud av bl.a Gackt under lektionstid i Sagoprinsens klassrum i det anstaltsliknande JB. Tiden då jag faktiskt var passionerad till vad det än var jag gjorde som intresserade mig det allra minsta. 80talet, vart tog du vägen? ;D (fast 90talet i det här fallet då)

Häromdagen pratade jag med Niclas. Han sade att han började gilla allt japanskt igen och började räkna upp alla saker som han tyckte om, och lät sådär underbart passionerad så att jag nästan fick tårar i ögonen. Av lycka för hans del, av hat och avundsjuka för min del. Och jag tänkte "en gång i tiden så var jag också sådär". *temporary emo moment* Nu när jag tänker efter så försvinner alla de saker som jag håller kärt. (=jag tappar intresset och har inget kvar att leva för) Jag menar, enda sen jag var liten har jag alltid tyckt om Japan. nej nej.. Älskat Japan. Sailor Moons korta kjolar och töntigt älskade månramsor och flygande rosor hit och dit fick mig helt på fall som 8åring. Sen Naruto, e's otherwise, ranma, one piece, bleach osv osv.. Det är bara en serie av alla huuuur många som helst som jag älskat som jag håller fast vid. Jag är rädd för att One Piece också ska försvinna. Vad har jag då? Lolita är inget megaintresse längre, inte heller h.naoto, klädesmakandet, pyssleriet, mangatecknandet, skrivandet, kärleken, coca cola, japanska artiserna, jdrama, harry potter, sagan om ringen, spiderman...
Jag menar, dom som känt mig länge -vet- ju att Legolas var hela min värld ett tag, likaså spiderman. va sjutton jag slutade ju till och med vara kär i min klasskompis pga spiderman liksom!

Jag försöker komma på vad det grundar sig i att alla mina intressen bara fadear hela tiden. Har jag blivit rädd för att öppet tycka om det jag tycker om? Är jag en wannabe enda in i benstommen? Tycker en person som jag tycker om om något så tycker jag också om det, nästan till the point där jag tycker om det mer än denne person själv. Är det så? usch.. en robot.

Jag har inte haft smink på mig på flera dagar nu. Det känns.. bra, tror jag. När jag ser mig i spegeln så ser jag Bella. Bella från hannaskolan ser jag, och då vet jag även att jag ser ut som en tönt. Det vet vi redan. Sen dessa nya kläder jag köpt på sistone, det är liksom såna där snygga kläder som fina flickor har på sig på stan. Det har jag aldrig haft förrut egentligen. Det är.. dåligt i suppose :O När jag ser mig själv såhär känner jag att Agnes och Matilda måste vara med mig. Mina allra bästa kompisar i hela världen. Ni gör mitt liv värt att leva ett tag till <3 När jag märker att mina intressen fadear så finns alltid ni kvar där ändå. Så jag kom på häromdagen att även om alla mina intresssen försvinner så kommer ni vara mitt enda intresse som aldrig nånsing kommer förvinna. Och det känns bra ändå. Men sen är det ju det här med att vi faktiskt nästan aldrig träffas längre. OCH DET ÄR INTE BRA KÄNNER JAG!! O___O
SÅ då tänker jag såhär, tack ochlov att det är natt så jag kan sova för imorrn kommer lina och agnes hit <3 och matilda kommenterade på en bild på facebook som jag la upp att jag gör matilda komplett eller något sådant. det kändes bra. riktigt bra.

jag har redan skrivit för mycket känner jag O.o så jag kan ju sammanfatta med att mitt liv har mening genom Agnes, Matilda, Lina (och One Piece:3)'s själva existens. Och jag älskar er över allt annat