Men jag ler när jag sitter här och skriver. För det var för en gångs skull ett drama värt besväret. För att få se hur du är så fast i det förflutna fortfarande har hjälpt mig gå vidare. Det hjälpte mig så otroligt mycket att jag nu kan släppa allt som har med dig och den människa som jag älskat mer än allt annat på jorden.
Jag har vunnit. Vunnit mot mig själv, mot dig och mot han.
Det har tagit några dagar att processa vad som faktiskt hände, och nu står jag här som en ny människa och kan inte mer än le. För nu kan jag gå vidare. Jag kan släppa det.
För människor som ni förtjänar inte den energi jag lagt på er. Det gör ni inte. Varken hon eller du. Speciellt inte du. Du som ljuger, du som låtsas, du som är självisk och feg, du som tog min kärlek och kastade den, du som ignorerade mig, ditt falska svin. That goes for you too missy. Och som de småsinta människor ni är kan jag bara rycka på axlarna och säga Haters gonna hate.
Det här har jag utvecklats från. Inget ont som bär nåt gott med sig right?
Det här känns..
SÅ
HIMLA
BRAAAAA!!!
