hmmm

så vad gör man idag?
jag har så himla tråkigt, det är inte klokt alltså.. >_< jag vill göra något, speciellt imorrn! imorrn måste jag få komma bort från allt så man glömmer allt.. dagen kommer iaf, 3e oktober. jag har typ ångest över imorrn. något känns riktigt.. hmm.. det går inte att sätta ord på det. det känns något inte bra. skulle man kanske kunna säga. jag orkar inteeee...
jag fick mail av Naomi igen idag dock. det är bra i guess. måste ju lära känna henne lite innan jag kommr och bor hos dom i tre månader xD
någon som vill till klaras imorrn? jag vill. någon mer?
jag vill ha juuuuul, vinteeeer... jag vill att det ska snöa en massa <3 jag vill titta på sagan om ringen på juldagen, jag vill lyssna på westlife's World of our own-skiva under julaftonskvällen. jag vill spela pirates! med matilda! jag vill lyssna på Because I got high-låten, jag vill springa ut i den första snön! Jag vill gå på promenad med Andreas klockan elva på kvällen och prata om simning! Jag vill åka bil mitt i natten när det snöar. Jag vill ligga på marken och kolla upp när det snöar, och titta på stjärnorna när molnen är borta.. Jag vill att allt ska vara som förrut.. varför kan det inte vara så längre..? Jag vill vara kär, riktigt så in i norden kär som man kan vara.. men det går inte. det går inte. för dom som vet hur det känns när man varit på en spelning utan öronproppar och sen när spelningen är slut så hör man typ ingenting och det känns som att man är typ inskärmad av en slags tystnad, vet ni hur det känns? Jag känner mig typ så. fast inte med hörseln, utan med känslorna. Som om jag var i en isoleringscell med maaassor med kuddar för att ta bort ljuden ännu mer. vad håller jag på med? det känns som att jag inte vet vad jag håller på med alls. vad håller jag på med? nån som vet? nån som har en aning ens? guess not..
jag har tänkt på en sak ett tag nu, är det konstigt av mig att känna att ifall jag dog så skulle det inte göra något? "oh noes, bella goes emoooO!!!" eller? naej, det är lugnt ^^ i'll be fiiine :D men jag tänker så ganska ofta, är det konstigt av mig? antar väl det.. vad kan man göra då? Det finns ju inget som jag kan göra, eller? gaahh >_< jag är inte jag längre! Jag tycker inte om mig som jag är nu, jag vill vara så som jag var för två år sen, i ettan och neråt.. högstadiet.. <3 my prime time ^-^ då fick jag vara med matilda och agnes varje dag <3 jag fick träffa alla mina kompisar varje dag, alla mina klasskompisar varje dag<3 Jag måste be om ursäkt för två saker när det gäller högstadietiden. 1. Förlåt agnes, för att jag inte kunde trösta dig mer när Elisabet dog :( jag visste inte vad jag kunde göra.. och 2. Förlåt matilda, för att jag inte riktigt förstod att du mådde dåligt och att jag inte försökte göra något åt saken. förlåt :( båda två :(( jag tycker om er jäääääättemycket bara så ni vet <33 :')

allt är försent känns det som.. imorrn skulle niclas och jag firat 2 år tillsammans.. det knäcker mig, det tar kål på mig. jag vill inte vakna imorrn. konstigt, jag vill inte att 3e oktober ska komma, men jag vill heller inte att när den väl är här försvinner. if we only could stop time.
niclas är väl arg på mig i guess. han blockade mig från bdb för några dagar sen. "niclassover har nekat din ansökan", tack. varför???????????? varför? kom igen?! varför? ..men i guess, han orkar väl inte med mig längre. "Sluta vela nångång, för fan!" vet jag att han har sagt. förlåt :'( men beter man sig så som han gjort mot mig så är det väl inte konstigt att man till slut börjar att sluta älska någon i guess. man tröttnar. jag kände mig som i ett himla fängelse, och när jag sa det till han så hånade han mig bara. vad sjutton?!?! :( jag sa "sluta säga elaka och dumma kommentarer om/till mig" och som svar fick jag "men sluta ta åt dig då" vad sjutton?!?! seriöst, du var ju för sjutton min pojkvän, ska en pojkvän bete sig mot sin flickvän sådär? Jag sa till dig att jag började bli deprimerad p.g.a av det, men inte slutade du ändå! usch.. men jag antar att det är mitt fel, jag skulle inte tagit åt mig så mycket antar jag.. Jag var för snäll. Jag stod inte upp för mig själv som jag skulle gjort. Jag lät dig dra ner mig för jag ville inte bråka. Jag ville verkligen inte bråka, jag ville inte att du skulle bli sur på mig för något. Men det kanske var just det som du blev sur på mig för..? Jag sa aldrig till ordentligt när du gjorde något dumt, jag bara sopade det under mattan och lät det ligga där. Du visste säkert inte ens vilken skada det gjorde på mig, förlåt för att jag inte har sagt till. Sen började det bli värre och värre, och du sa dumma saker och betedde dig ännu värre och jag bara "nej men det går nog snart över". Du blev jättesur på mig så fort jag sa emot något eller tyckte annorlunda eller inte gjorde något som du ville att jag skulle göra. Jo, det var så, faktiskt. Och när du väl började vara sur i telefonen så visste jag aldrig vad jag skulle säga och höll antingen bara med eller sa emot lite grann, tills du blev så sur att du la på. Jag har aldrig nånsin slängt luren i örat på dig, jag har aldrig tjatat på dig gällande en massa saker, jag har alltid stöttat dig när du velat göra något. Men dom sakerna har du gjort, du har slängt luren i örat på mig, du har tjatat och tjatat på mig till det ögonblick jag känt mig som en mask, och du har inte knappt stöttat någon av mina drömmar nångång. Två gånger har du gjort det, kommer jag ihåg. När jag ville söka in som high school utbytesstudent i ett år men det tog ett himla tag innan du till slut stöttade mig i det, och när jag ville åka till cypern och jobba i tre månader. Såklart, först är det ju hur onödigt som helst att åka utomlands och jobba sen så är jag ju borta alldeles för länge. Det är ju inte direkt som att jag aldrig nånsin kommer komma hem igen, eller hur? Du klankade hela tiden ner på alla de saker som jag ville göra efter att vi slutat skolan så jag vågade ju inte nämna nånting till dig när du frågade vad jag ville göra efter skolan så jag sa hela tiden jag vet inte, men då blev du ju sur för det, för att jag inte visste.
(och jag känner att jag skulle lika gärna skriva en bok, så långt håller det här inlägget på att bli ^^' förlåt, om det är nån som läser, jag måset få skriva av mina tankar lite^^' ni behöver inte läsa klart)
Jag skulle så gärna vilja att han kunde acceptera mig som mig, tycka om mig för mina drömmar och mina behov och min vilja, mitt sätt att tänka. Och ja, jag är dålig på att ta kritik och ber om ursäkt för det, men sån är jag. Jag tycker som jag tycker, och du tycker som du tycker. Men det behöver absolut inte betyda att jag inte bryr mig om vad du tycker. och du får ursäkta mig ifall jag hellre vill köpa ett jättefint klädeplagg istället för en hårddisk, för det är ju ändå jag som bestämmer över hur jag vill spendera mina pengar. tycker jag att jag behöver en ny hårddisk mer än ett klädesplagg så lägger jag väl pengar på det jag känner mig behöva mest, eller hur? jag menar, behöver jag mer plats på min dator så är det väl bara att jag tar bort några av de 100tals filmer jag har eller hur? Men den där capen.. åh jag vill så gärna ha den X33 den är såååå fin, och matchande kjol till den.. kyaaaaa~ X33 ..oh well, back to subject. ^^'
Men jag menar, om han nu så gärna vill ha tillbaka mig så tycker jag att betoden han använder är förskräcklig, eftersom det bara får mig att inte vilja vara med honom mer. jag vill liksom inte framstå som självisk eller något sådant men seriöst, bli sur på mig nästan varje gång vi pratar är inte ett sätt att vinna en flickas hjärta. Så hur gör man då? Man är 'sincere'! Man är 'tender'! att köpa en massa saker är inte att vinna någons hjärta heller, faktiskt. man har kul tillsammans, man gör roliga saker, man är ödmjuk mot varandra. osv osv.. prata strunt om mina kompisar och bli sur på mig för att jag vill göra en massa saker är inte vägen dit, i swear it! >____<
seriöst, om det är någon som ska vara arg och sur så är det väl för sjutton jag! Eller?

..men jag är en drömmare, det är jag. jag tycker om att drömma, jag tycker om att leva i min sagovärld. men det betyder inte att jag inte vet vad som väntar mig i livet ändå. Jag är lite av en ensamvarg också, så jag tycker om att vara för mig själv ganska ofta. no offense mot att du hela tiden ville träffa eller ringa eller över huvud taget ha kontakt med mig varenda dag, men det är inte riktigt min grej om vi säger så :o jag måste få vara med mig själv ett tag ibland också.. that's just me.
om han ändå kunde acceptera mig för mig, inte för den han vill att jag ska vara..
jag vill fortfarande att den som åker med mig till bora bora är niclas. men om det kommer gå så som jag vill det, det vet jag inte. man tar det som det kommer i always say :P

och så måste jag säga en till sak. bilden som han la upp p sig själv med hello kitty plåster är sååååå söt :333 *tycker om*