3e oktober

here it is. 3e oktober...

btw. Den som kommenterade på mitt förra blogginlägg är ju otroligt feg så det inte är klokt. kommenterar anonymt bara för att slippa konfrontation. det är ju nästan skrattretande... suck -.-

för övrigt.. mina känslor har sprungit och gömt sig, det vet vi redan. Men jag tror nog att jag fortfarande långt där inne älskar honom. det är min teori, och de som har något emot det.. ja skit i det då! Kan man hjälpa det man känner, nej jag tror inte det va? -.- Jag tänker inte be om ursäkt för hur jag känner i det här fallet.
Hur ska jag förklara då? det går inte riktigt, som sagt, för den som orkade läsa hela inlägget igår. förlåt för att det blev så långt >_< men men, behöver man skriva av sig så vad gör man?
jag vill att han ska komma hit, han och ingen annan. jag hoppas på att det ska knacka på dörren vilken sekund som helst men självklart så gör den inte det.. det håller på att bli en tyst fredag. en tyst 3e oktober. får det vara så? ska man låta det få bli så? klockan är över 5 på eftermiddagen, och snart är det väl för sent för honom att komma hit eller jag att komma dit.
Jag vill att han ska komma in genom min dörr, ge mig en stor kram och så är allting bra igen. Sen börjar vi laga mat, typ indiskt elr nåt, och så kollar vi på en mysfilm i vardagsrummet. sen kommer jag med smörgåstårtan med 19 ljus på och säger förlåt, och grattis i efterskott..
men såklart, det är väl inte något som kommer hända.. ;(