Jag känner mig strandsatt.
Isolerad från allt jag känner till. En nyttig prövning antar jag.
Innan jag kom ned hit till Visby för två dagar sen så hade jag inställningen att det kommer bli så himla skönt att flytta. Bo själv, ha eget, bestämma helt själv. Jag längtade verkligen.
Jag längtar inte lika mycket längre.
Jag har haft det jobbigt. Med mig själv, med mitt liv och vart det går och inte går. Mina val och mina tankar. Det senaste året har skrämt mig. Rädd för mig själv och för vad jag blivit.
Jag tycker att ordet hatar är lite för starkt men precis där i krokarna är vad jag känt för mig själv. Gör fortfarande. Jag skäms över mina val och mina känslor som varit alldeles för missplacerade.
Men att flytta hit var min flyktväg, samtidigt som det är ett steg för mig att utvecklas och stå upp för mig själv och mina drömmar som legat bortglömda alldeles för länge.
Allt jag tagit för givet alldeles för mycket är plötsligt inte lika lättillgängligt. Avstånden väcker även gamla känslor som legat bortglömda för länge där med. Men nu gör dom sig påminda hela tiden, saknaden är så himla stor så jag vet knappt vad jag ska ta mig till.
Vilket är en bra sak, right? :) -feeling hopefull
Jag har fortfarande en lång väg att gå i min utveckling här i livet. Vissa dagar ser man bara mörker och vissa dagar bländas man. Jag har mycket att släppa taget om, mycket att förlåta och främst mycket att förlåtas för.
MEN nu är det slut på tråkigheterna i det här inlägget, jag vill se framåt och ska försöka så gott jag kan! Jag känner mig motiverad till att vara en bättre människa, en bättre flickvän, en bättre vän. Jag känner mig hoppfull och inspirerad till att ta tag i mitt liv och hur jag vill leva det till det bättre, och det är vad jag planerar att göra härnäst! Vi börjar med att gå och lägga oss för att sedan börja arkeologiprogrammet imorgon kl 10.15. Tut tut nu kör vi!
~En dag i taget~
Käre kusin!
ReplyDeleteLivet är en enda lång berg och dalbana, man måste bara försöka lära sig ett sätt att dämpa smällarna som tyvärr kommer att dyka upp titt som tätt.
Jag tycker du är grym som har flyttat till Gotland! Riktigt bra gjort och du kommer garanterat att ha grymt roligt samtidigt som du vissa dagar kommer att riva dig i håret. Men sluta aldrig kämpa! =)
STOR kram / Lisa
Kämpa på Bella! kan säga att även jag fällde mer än en och annan tår under tiden på planet från Sverige till Australien. När man landar och verkligheten slår till har det gått ett år innan man vet ordet av det och man har vuxit och upplevt bortom sin vildaste fantasi.
ReplyDeletekör hårt och lev ditt liv som du vill, låt ingen stå i din väg. Det är inte mycket som ändras i hemmatrakterna, när du kommer tillbaks kommer allt vara precis som när du lämnade, förutom du själv ;)
/micke x)
ReplyDelete