mu?

nu har jag stigit in i ett sånt där oooootroligt stort töcken. Jag kan ju bara säga wow, jag har inte gråtit så här jävla mycket på jag vet inte hur länge. Jag har sagt det förrut, jag PALLAR INTE när folk skriker på mig. Det går bara inte. Och vad har jag gjort?! INTE ETT DUGG!!!

(nu ska jag uppdatera er lite på hur natten var igår)

Jag och Markus går upp fårn källaren för att äta lite, och eftersom mor och far sover så smyger vi. I vardagsrummet sitter Kiffe och pluggar till ett prov. Jag säger hej ganska tyst, sen smyger vi in till köket och sitter där en stund. Sen ska vi gå ner och jag vill bara kolla till kattungarna lite snabbt så vi smyger in dit och hänger med katterna lite. Helt plötsligt kommer Kiffe och verkar vara gaanska pissed off "Vad gör ni?!" ... O.o "är med katterna.." Sen börjar han skrika på mig för att jag inte går ut och ner därifrån och för att jag har en himla snubbe i rummet där han sover. Som om det hade något som helst med saken att göra?! Sen går han och vi är kvar lite till och gosar med kissemissarna och skulle alldeles strax gå då han kommer igen och ställer rakt framför mig och skriker huvudet av sig att jag är respektlös och har attityd och käftar emot och är allmänt trotsig och skiter i vad han säger and so on and so on.. (klockan är väl runt två på natten) och mamma och pappa rusar upp nyvakna och undrar what the hell det är som händer. Jag ba herregud, lugna ner dig, vad har jag gjort??
Sen efter en stunds härjande så går vi ner iaf. Sen gick markus hem och jag gick och sov.
Vakna var väl inte det första jag ville göra imorse om vi säger så.. Så här går jag runt och är ganska upset över det hela sen går jag till körlektionen och när jag kommer hem så har Kiffe kommit hem och så började det igen. Vem är han att snacka om respekt, han som är sjävla källan till att hela våran familj är i spillror och att hela våran släkt ser ner på oss och tycker så himla synd om oss bla bla, så VEM ÄR HAN att snacka om att JAG ska ha respekt för HONOM?! Så blev det mer bråk och skrik, och det är ju jättekul att han går i taket och skriker åt mig att bara min närvaro i mitt eget hem var det som störde honom och som gjorde att han skrek sönder sig på mig igår. Härligt. man känner sig sååå välkommen hemma då. I MITT EGET FUCKING HEM!! Då stack jag ner och efter ett tag så kommer mamma och kiffe och så ska han börja bråka igen!! Jag ba "gå härifrån, gå ut" men inte lyssna han på det.
Nu är det iaf lugnt ett tag för han drog till landet med pappa för en stund sen och strax innan det så åkte mamma till jobbet. Så nu är jag själv hemma tydligen. Det är ju bra iaf.

>____________________< ;_;

funderar på att sitta och klippa ut saker som jag skulle vilja ha från ikeakatalogen, men det orkar jag nog inte. Kanske ska ta mig ett bad, fast jag vet inte. Jag orkar ingenting just nu :\