Kusin kusin

Igår fyllde min kusin Natalie år, och mor jag och mami åkte hem till henne idag och firade lite med de andra människorna som var där ^^ Det var trevligt faktiskt :) Sen följde natta och hennes pojkvän med hem till oss för att ha filmkväll som mamma och markus joinade in på ^_^ Det var trevligt det med, sen efter ett tag så åkte natta med pojkvän hem till natta för dom skulle tydligen tillbaka till göteborg imorrnbitti. Markus var kvar och vi pratade tills ca 1 timma sen. (ungefär) mer detaljer? fråga *tråkig* :p

Imorrn blir det körlektion vid ett, sen träffa vincent? matilda? markus? i dunno ^^ Måste höra med dom först om dom har tid haha :P
Dessutom så fyller amanda och emma år imorrn, stort underbart grattis till de båda söta töserna <3 Hoppas dagen blir riktigt bra för er :)

I övrigt då? Jag vet inte. Jag ska alldeles strax gå och sova, men jag tänkte att jag kunde skriva klart först.
Man kan ju tro att vissa människor faktiskt försöker ändra på sig när dom säger att dom ska det, men nej. Jag har ingen lust att gå runt och hoppas på att allt ska ordna sig, och det är väl ungefär här som någon säger "Man får fixa det själv" elr något liknande, men det här är en sån där sak som jag inte kan göra något åt. Simply, bara att vänta. Men waiting in vain vet vi nog allihop vad som menas med det.
Jag känner mig så grundlurad hela tiden, av nästan alla. Plötsligt har jag blivit så himla nojjig över människor som säger en sak, men menar dom verkligen det då? Så nu har jag plötsligt kastats in i någon dum ovana att misströsta nästan allt och alla (nästan). Hur vet man att man kan lita på det någon säger? varför är världen så himla nersmutsad?

Det är ditt fel. Du sa att du älskade mig, och 6 veckor senare har du ny flickvän. Du vet inte vad orden betyder ens, hur kan du låta dig själv yttra dom orden?
Även du har raserat mitt perspektiv på vad kärlek är.

But i never really loved you anyway

Varför kan inte telefonen ringa och det är migsjälv från högstadiet som ringer? Som berättar hur det var då, och hur jag ska kunna få tillbaks det nu? Men jag har en liten aning om hur, och det är KBLM. Men skolor och 20 mil är i vägen för sånt. Det känns som att det bara är jag kvar här och ni bara försvinner bort från mig. Som att det bara är jag som saknar ihjäl mig varje dag efter att få vara med er, och bara vara med varandra. Like it used to be

Jag kan inte ens få känna mig välkommen hemma, till råga på allt

(depressionsögonblick, ni får ursäkta mig men dom kommer ibland. Det vet ni också)