Jag kan inte bara blunda längre, jag måste få lätta lite på hjärtat i alla fall.
Jag förstår inte riktigt hur en person bara kan näst intill radera en människa ur sitt liv. Som om inget hänt. Inte ens att vi en gång var bästa vänner, ur mitt perspektiv i alla fall.
Allt jag önskat enda sen det började var att få träffas och prata om det, för att sedan lägga det bakom oss och skratta åt det. Men några minuter var för mycket begärt.
Jag hade så gärna velat träffas och prata om det, men jag antar att det inte går just nu. Jag vet inte om det någonsin kommer gå. Vad som började som en liten sak har bara vuxit sig större och större, och nu känns det alldeles för stort för att ens orka ta tag i det.
Jag drömde häromdagen att vi av slumpen träffades, började prata och var på väg att lösa det, men såklart så vaknade jag innan dess.
Jag har förlorat en väldigt kär vän, fast nu känns det mer som att vi är fiender av anledningar jag inte förstår längre.
Jag har inte mycket mer att säga än att jag fortfarande kommer önska att vi kunde träffas och reda ut vad som pågår mellan oss, och att jag tycker det är något så otroligt tragiskt att det ska behöva sluta såhär. Över en bagatell.
Hur ska jag tolka det här?
Jag betydde väl inte mer än så.
Men vad vet jag, det kanske finns massor med anledningar till varför det ska sluta såhär. Anledningar jag kanske aldrig får reda på.
Men som jag skrev sist,
Hoppas du får ett bra liv Lina
No comments:
Post a Comment