It feels kinda good to write. It was such a long time ago, seems almost like another life time.
It doesn't have to long ones, but just a little phrase here and there about my days.
And right now, i feel like i wanna write in english. I have a few friends who are english speaking, and maybe they would like to read this too, maybe.
Right now i just turned in my home work for school. I had three diaries, one essay and one benchmarking thingie to turn in, and i just finished them and sent them to my teacher yey. Now i can relax and not worry about that for the rest of the week x)
Thursday, May 25, 2017
Thursday, December 08, 2016
Nytt jobb nalkas??
MEN!
För att blicka framåt och inte vara en sån himla surputt, så har jag sökt jobb på Gustavsvik. Och dom vill träffas! Hihihi, det är ju rätt guld ändå må jag säga.
För att blicka framåt och inte vara en sån himla surputt, så har jag sökt jobb på Gustavsvik. Och dom vill träffas! Hihihi, det är ju rätt guld ändå må jag säga.
Hatar på allt.
Humöret går ner, vågen går upp. Känns som att jag kämpar för något varje dag, helt i onödan. And it's bringing me down. Mina energidepåer bara töms utan att jag får nåt att fylla på med. Det enda som räddar mig när saker är extra tunga är animecirkeln. Dessa underbara människor räddar mig varje dag genom att bara existera.
Jag är rädd för att uttrycka mig, rädd för att klä mig som jag vill. Vilket har resulterat i att jag har tappat viljan att ha på mig något annat än mjukisbyxor och nån säckig tisha. Viljan har försvunnit, från allt.
Julkänslan har försvunnit. Han tog den från mig den jäveln. Mina pengar har jag äntligen fått tillbaka, men inte energin han tog. HAN TOG MIN JULKÄNSLA. Det är väl ändå det värsta. Nu letar jag desperat efter den, men den finns inte i julgranen som skulle kunna vinna pris för den är SÅ HIMLA vacker, inte i den största julstjärna jag kunde hitta, inte i de nya adventsljusstakarna som är trendiga as fuck. Plånboken är tom och likaså mitt hjärta. Jag har ett fint hem, ett sjukt fint hem. Men det betyder ingenting längre. Varför lägga energi på det när det ändå bara går sönder tillsammans med alla känslor.
Julklappar orkar jag inte ens bry mig om. Det är helt sjukt att jag orkar med pole'en på torsdagar. Mina växter dör. Allt är skit.
Jag är rädd för att uttrycka mig, rädd för att klä mig som jag vill. Vilket har resulterat i att jag har tappat viljan att ha på mig något annat än mjukisbyxor och nån säckig tisha. Viljan har försvunnit, från allt.
Julkänslan har försvunnit. Han tog den från mig den jäveln. Mina pengar har jag äntligen fått tillbaka, men inte energin han tog. HAN TOG MIN JULKÄNSLA. Det är väl ändå det värsta. Nu letar jag desperat efter den, men den finns inte i julgranen som skulle kunna vinna pris för den är SÅ HIMLA vacker, inte i den största julstjärna jag kunde hitta, inte i de nya adventsljusstakarna som är trendiga as fuck. Plånboken är tom och likaså mitt hjärta. Jag har ett fint hem, ett sjukt fint hem. Men det betyder ingenting längre. Varför lägga energi på det när det ändå bara går sönder tillsammans med alla känslor.
Julklappar orkar jag inte ens bry mig om. Det är helt sjukt att jag orkar med pole'en på torsdagar. Mina växter dör. Allt är skit.
Thursday, September 22, 2016
Ett enda stort mörker
Ughh
Jag bara måste få skriva av mig lite tror jag. Huge rant coming on.
Jag är besviken. Jag är arg. Frustrerad. Ledsen. Ensam. Nyfiken. Stressad. Ännu mer frustrerad. Ännu mer ARG. Och ännu mer besviken. Och fakkin stressadx10.........
Besviken på mig själv. Stressad över allt jag vill hinna med men inte gör. Arg för att jag inte tar mig tid.
Jag gick sönder lite för några veckor sen tror jag. Jag försvarade en vän helt j*vla förgäves. Jag blev så rädd att jag skärde mig själv när jag kom hem mitt i natten, grät hela vägen från sagd vän, på järntorget, på bussen, på parkeringen, i köket. Med bladet mot handleden. När jag vaknade dagen därpå hade jag ont. Jag vaknade väldigt lugnt, men kände mig så tung så jag gick inte upp ur sängen på nästan hela dagen. Det var många år sen jag gjorde nåt liknande. Men jag slet upp såren och även fast jag inte rört bladet igen sen dess blöder jag fortfarande. För det kändes så himla skönt. En så otroligt familjär känsla, en trygghet som ingen annan.
Därför är jag besviken. För så fort jag är själv längtar jag efter samma känsla, igen. Därför är jag besviken. Arg. Ledsen. Frustrerad. Jag vill tro att det bara var en engångsgrej. Jag har inte trillat dit igen, men vissa kvällar står jag på kanten alldeles för ostadigt.
Stressad över skolan./skolorna. För fortfarande, när båda utbildningar börjat har jag fortfarande inte bestämt mig för vilken jag vill satsa på. Idag är jag hemma. Nog för att det är hemarbete idag men inte ett ord har jag skrivit i arbetet till ena utbildningen. Jag har ingen tid. Ändå har jag all tid. Jag bara orkar inte. Har lyckats planera in så att jag har grejer att göra varje dag den här veckan och jag känner inte ro. INGEN RO ALLS. Jag blir stressad, ledsen. Lite lätt panikslagen.
Sen blir jag arg. Arg för att många av mina vänner förmodligen ser mig som ett freak. Arg för att världen är så himla blundande. Ingen vill prova något nytt, ingen vill se saker på nya sätt. Ingen vill det jag vill. Känns det som. Jag vill se och uppleva så många nya saker, jag vill hitta någon som får mig att på riktigt leva. Jag vill hitta någon som jag kan älska att älska. Någon som rycker upp mig och gosar ner mig i soffan med en ny anime, överraskar mig med en Pop!-figur föreställande Maskerade Rosen. Nån att uppleva alla vråer av Närcon med och massa flera event. Någon att upptäcka allt inom BDSM-världen med. Någon som tar med mig ut på pokemonjakt och biomys, nya restauranger, nya smaker...
Att det ska vara så satans svårt.
Jag vill inte hata att älska någon. Som jag förmodligen gör nu. Som är största eneriboven. Jag hatar att jag inte kan släppa in någon annan på samma sätt längre som den där.
Jag hatar att jag inte kan låta bli att le när jag ser den där.
Jag hatar att jag nästan inte kan låta bli att gråta när jag går.
Jag hatar att jag tvingar mig själv att umgås med den där.
Jag hatar att den där har behandlat mig riktigt j*vla illa.
Jag hatar att det påverkar mig hela tiden, i varje tanke.
Jag hatar att leva med det.
Jag hatar att den där fortfarande finns i mitt liv.
Jag hatar att jag inte kan förmå mig att stänga dörren.
Jag hatar att han inte fattar att han ska göra ALLT för mig
Jag hatar att jag ändå efter allt fortfarande är snäll mot den där.
Den där j*veln.
Jag hatar att du får mig att hata kärleken. Kärleken som jag levde för, som jag älskade.
Usch vilket inlägg.
Exploderar med negativ energi.
Jag försöker hitta små ljusglimtar i vardagen. Försöker hitta nya vänner. Försöker utforska mig själv. Försöker för glatta livet.
Jag bara måste få skriva av mig lite tror jag. Huge rant coming on.
Jag är besviken. Jag är arg. Frustrerad. Ledsen. Ensam. Nyfiken. Stressad. Ännu mer frustrerad. Ännu mer ARG. Och ännu mer besviken. Och fakkin stressadx10.........
Besviken på mig själv. Stressad över allt jag vill hinna med men inte gör. Arg för att jag inte tar mig tid.
Jag gick sönder lite för några veckor sen tror jag. Jag försvarade en vän helt j*vla förgäves. Jag blev så rädd att jag skärde mig själv när jag kom hem mitt i natten, grät hela vägen från sagd vän, på järntorget, på bussen, på parkeringen, i köket. Med bladet mot handleden. När jag vaknade dagen därpå hade jag ont. Jag vaknade väldigt lugnt, men kände mig så tung så jag gick inte upp ur sängen på nästan hela dagen. Det var många år sen jag gjorde nåt liknande. Men jag slet upp såren och även fast jag inte rört bladet igen sen dess blöder jag fortfarande. För det kändes så himla skönt. En så otroligt familjär känsla, en trygghet som ingen annan.
Därför är jag besviken. För så fort jag är själv längtar jag efter samma känsla, igen. Därför är jag besviken. Arg. Ledsen. Frustrerad. Jag vill tro att det bara var en engångsgrej. Jag har inte trillat dit igen, men vissa kvällar står jag på kanten alldeles för ostadigt.
Stressad över skolan./skolorna. För fortfarande, när båda utbildningar börjat har jag fortfarande inte bestämt mig för vilken jag vill satsa på. Idag är jag hemma. Nog för att det är hemarbete idag men inte ett ord har jag skrivit i arbetet till ena utbildningen. Jag har ingen tid. Ändå har jag all tid. Jag bara orkar inte. Har lyckats planera in så att jag har grejer att göra varje dag den här veckan och jag känner inte ro. INGEN RO ALLS. Jag blir stressad, ledsen. Lite lätt panikslagen.
Sen blir jag arg. Arg för att många av mina vänner förmodligen ser mig som ett freak. Arg för att världen är så himla blundande. Ingen vill prova något nytt, ingen vill se saker på nya sätt. Ingen vill det jag vill. Känns det som. Jag vill se och uppleva så många nya saker, jag vill hitta någon som får mig att på riktigt leva. Jag vill hitta någon som jag kan älska att älska. Någon som rycker upp mig och gosar ner mig i soffan med en ny anime, överraskar mig med en Pop!-figur föreställande Maskerade Rosen. Nån att uppleva alla vråer av Närcon med och massa flera event. Någon att upptäcka allt inom BDSM-världen med. Någon som tar med mig ut på pokemonjakt och biomys, nya restauranger, nya smaker...
Att det ska vara så satans svårt.
Jag vill inte hata att älska någon. Som jag förmodligen gör nu. Som är största eneriboven. Jag hatar att jag inte kan släppa in någon annan på samma sätt längre som den där.
Jag hatar att jag inte kan låta bli att le när jag ser den där.
Jag hatar att jag nästan inte kan låta bli att gråta när jag går.
Jag hatar att jag tvingar mig själv att umgås med den där.
Jag hatar att den där har behandlat mig riktigt j*vla illa.
Jag hatar att det påverkar mig hela tiden, i varje tanke.
Jag hatar att leva med det.
Jag hatar att den där fortfarande finns i mitt liv.
Jag hatar att jag inte kan förmå mig att stänga dörren.
Jag hatar att han inte fattar att han ska göra ALLT för mig
Jag hatar att jag ändå efter allt fortfarande är snäll mot den där.
Den där j*veln.
Jag hatar att du får mig att hata kärleken. Kärleken som jag levde för, som jag älskade.
Usch vilket inlägg.
Exploderar med negativ energi.
Jag försöker hitta små ljusglimtar i vardagen. Försöker hitta nya vänner. Försöker utforska mig själv. Försöker för glatta livet.
Saturday, August 06, 2016
Independence
Jag har haft semester i 3 veckor, och nu har jag varit tillbaka på jobbet sen tisdags. Ska jobba nonstop till måndag kväll sen är jag ledig några dagar igen ^^
Jag peppar plugg den 19e sep. Fastighetsförvaltare ska det bli. Peppar nog mer att jag får börja göra något annat om dagarna än att sitta på Coop och glo som jag har gjort i över 4 år nu tror jag... ugh
Börjar repa mig efter galenskaper det senaste året tillbaka, tror jag. Känns rätt bra att vara på egen hand.
När jag tänker tillbaka på det senaste året så fattar jag faktiskt inte vad jag håller på med. Varför oh VARFÖR utsätter jag mig själv för sån himla skadegörelse på mitt välmående. Jag trivs bra själv, och själv kommer jag nog vara ett bra tag framöver och lite till. JAG måste må bra. Det är dags att fokusera ännu mer och ännu hårdare på mig och mitt välmående.
Jag ska börja plugga, jag ska gå ner i timmar på jobbet, jag ska börja på AQs nybörjarkurs, jag ska börja på pole fitness. Jag har börjat cykla mer, jag ska börja simma mer, yoga mer, kanske t.o.m börja gymma. Fuck yeah, nu är det dags för mig.
Jag peppar plugg den 19e sep. Fastighetsförvaltare ska det bli. Peppar nog mer att jag får börja göra något annat om dagarna än att sitta på Coop och glo som jag har gjort i över 4 år nu tror jag... ugh
Börjar repa mig efter galenskaper det senaste året tillbaka, tror jag. Känns rätt bra att vara på egen hand.
När jag tänker tillbaka på det senaste året så fattar jag faktiskt inte vad jag håller på med. Varför oh VARFÖR utsätter jag mig själv för sån himla skadegörelse på mitt välmående. Jag trivs bra själv, och själv kommer jag nog vara ett bra tag framöver och lite till. JAG måste må bra. Det är dags att fokusera ännu mer och ännu hårdare på mig och mitt välmående.
Jag ska börja plugga, jag ska gå ner i timmar på jobbet, jag ska börja på AQs nybörjarkurs, jag ska börja på pole fitness. Jag har börjat cykla mer, jag ska börja simma mer, yoga mer, kanske t.o.m börja gymma. Fuck yeah, nu är det dags för mig.
Tuesday, May 17, 2016
En tydligen våldtagen attention whore talar
För kanske en månad sen delade jag vidare ett blogginlägg som jag fann på Supersnippans facebooksida. Jag tyckte det var ett jättebra inlägg där bloggaren skrev om nånting som kallas för love labour. Det handlade säkert om fler saker som jag inte minns just nu, men biten om love labour var den jag minns mest. Hon skrev om det här när två människor blir tillsammans och flyttar ihop, oftast en kille och en tjej och hur det på något himla sätt bara blir så att tjejen tar hand om hemmet per automatik medans killen blir uppassad på oavsett om de jobbar lika mycket eller ej. Inte i alla förhållanden men många, nästan alla förhållanden jag haft iaf. Därav anledningen till att jag ville dela det inlägget. Jag själv har aldrig haft ett ord för det, men när jag läst det inlägget så kände jag mig inte som nån husfru längre. Det fanns ett ord för det, och det är okej att inte vilja vara nån ofrivillig husfru.
Men så fort jag delade detta fick jag en ordentlig kommentar av en, som jag trodde var min vän, människa som tyckte att det var absolut nödvändigt att skriva ut väldigt intima detaljer om mitt senaste förhållande som att det inte var nån big deal.
De saker han kommenterade var att jag hade gått hemma och "inte gjort nånting och fått veckopeng" och varit "känslomässigt otrogen" och "FY SKÄMS PÅ DIG" bl.a.
Men då kan jag få gå lite i försvarställning här och förklara hur dessa saker som är fy skam uppstått. Att leva i en relation där man inte fick det man mest längtade efter tär på en. När vi först flyttade ihop var jag så glad, jag tyckte det var så spännande att flytta ihop med den man älskar, äntligen kunde livet börja. Men med endast en timanställning utan särskilt många timmar gjorde att jag inte kunde göra så mycket ekonomiskt, något som störde mig mycket men min partner sa att det inte var någon fara. Ibland var det väldigt illa med pengar på min front så ja, jag fick pengar av honom. Om det nu kan räknas som veckopeng är väldigt en aning att ta i tycker jag dock. Men jag tänkte att jag kunde försöka kompensera genom att ta hand om hemmet vilket jag gjorde ganska länge. Tiden gick och mer och mer timmar fick jag men han ville inte ha mina pengar när jag ville ge tillbaks. Han ville inte ha så mycket alls verkade det som. Inte mina pengar, inte mina ord, inte min kärlek. Ett stort himla tomrum hade börjat gro mellan oss. En dag tyckte jag att varför ska jag städa, diska, tvätta, bädda åt honom när jag får så lite tillbaka. Så jag slutade i den stora skala jag gjort allt det tidigare. Så han fick börja städa och diska och laga mat han med, varför ska bara jag göra det? Vi jobbar båda två, han på dagtid och jag på kvällstid. Han något mer än mig. Han fanns inte där känslomässigt för mig. Han ville mest bara spela på sin dator han. Jag började må väldigt dåligt. Våran kommunikationsförmåga var ju i botten, från bådas håll kan jag se i efterhand, men där och då försökte jag så otroligt mycket att nå fram till honom. Jag ville möta honom, men det gick bara inte.
Jag blev mer och mer deprimerad och började söka tröst i andra människor jag hade omkring mig, En av hans bättre vänner t.ex. Han blev min slags räddning från att ramla ner i mörkret. Jag kunde prata med honom, han kunde prata med mig. Jag kände hur jag tog mig uppåt, jag kunde leva ut, vara mig själv som aldrig förr med honom. Jag kände hur jag började känna mer än vänskap. Ett krig inom mig uppstod. Jag hade mina värderingar, jag var tillsammans och förlovad med en annan. Jag hade i mitt huvud vigt mitt liv till att vara med min partner. Det blev som vem som helst kan förstå otroligt svårt för mig att veta vart jag ens skulle ta vägen med alla sprudlande känslor. Jag kom att älska denna människa med den starkaste eld jag nånsin känt inom mig. Mitt hjärta skrek åt mig att gå med vännen, min hjärna att satsa på den jag redan var tillsammans med. Jag berättade för min partner vad jag gick igenom, och svaret jag fick var knappt ens ett svar. Det var som att han inte ens brydde sig, han sa att det var okej, att han ville vara vän med oss båda hur vi än gick tillväga med framtiden. Jag har aldrig fått veta hur han egentligen kände, kanske kände han faktiskt inget särskilt om det eller så kanske han gjorde det? För mig var det ett slags kvitto på att han inte gjorde det. Han satte sig återigen vid sin dator för att spela lite till.
En dag efter att nästan ett år hade gått sa vännen att han inte kunde ses mer. Hade vi varit officiellt ihop hade det varit ett break up. Vi umgicks alltid som vänner, men det fanns alltid där i bakgrunden. Känslorna. Jag ville så gärna kyssa honom, hålla honom, få älska honom öppet så hela världen kunde se. Men, jag hade en partner och det var en av hans bästa vänner också. Så fel som det bara kunde bli. Oavsett om min partner och jag gjorde slut så skulle jag och vännen inte ses för det var för tabu. Och nu var bandet klippt. Jag hade funnit mig i den hemska situation som vi hade skapat alla tre, vännen bröt sig ur. Jag kände mig totalt övergiven men jag kämpade på, kanske var det det som behövdes för att göra min partners och mitt förhållande starkare. Men jag hade fel. Vi kämpade på i några månader till. Hans närvaro fanns ingenstans. Jag gjorde slut. Till slut. Vännen hade skaffat sig en flickvän, och min partner skaffade sig även han en flickvän bara några veckor efter att vi gjorde slut. Där fick jag ett till kvitto på att han kanske inte alls brydde sig om mig trots allt. Men inte så konstigt heller.
Såhär i efterhand kan jag se att det var ett destruktivt förhållande redan innan jag föll för en annan. Vi var helt enkelt inte menade tillsammans. Jag har respekt för det. Jag kan se tillbaka med ett sorgset leende, det hände, det förstörde mycket, men vi växer oss starkare från det.
Om jag kunde gå tillbaka så skulle jag avslutat förhållandet med min partner tidigare, för att spara honom från mycket. Jag var kanske the bad guy.
Men vet ni vad, jag blev kär. Call the fucking cops. Det var liksom inte mer än så. Inga kyssar, inget hångel, inga kroppar utan kläder. Om det var så fruktansvärt fel så döm mig då, det är ju inte direkt som att jag bestämde att jag skulle bli kär, eller hur mycket jag än försökte att INTE vara kär så trot eller ej men det gick inte att bara poff sluta vara kär heller. Tre hjärtan blev krossade på den resan. Jag var där, det gjorde ont som f*n.
Och nu står jag här, två år senare, och får ta skit återigen för att jag råkade bli kär. Tydligen går jag runt och säger att den ena har våldtagit mig? Aldrig att jag skulle säga något sådant om honom, om någon av dom. Skäms på den människa som sprider detta hemska rykte :S
Trodde vi alla hade gått vidare, men tydligen är det kompisarna som man trodde man hade som gräver upp allt igen. Som gör massiva berg av smågrus. Till vilken nytta? I've made my peace with this, varför öppna alla sår? Jag trodde jag hade lämnat bakom mig de giftiga människorna som var delaktiga i den perioden av mitt liv, sakta sagt upp vänskaper, men jag behöver tydligen visa det hårdare till de få som är kvar och försöka ännu mer för att hitta andra människor jag kan kalla för vänner.
Jag är stark, jag har klarat mig igenom allt hittills, jag klarar även detta. Jag har hittat mig ett guldkorn som gör mitt liv så mycket lättare. Jag ska älska honom med en starkare och sannare kärlek än den som förgiftade allt för flera år sen. Och främst av allt, jag ska älska mig själv. Jag är på vägen till lycka, och jag vandrar i min takt med ett leende på läpparna. Haters gonna hate, men vet ni? Det är deras problem.
:)
Men så fort jag delade detta fick jag en ordentlig kommentar av en, som jag trodde var min vän, människa som tyckte att det var absolut nödvändigt att skriva ut väldigt intima detaljer om mitt senaste förhållande som att det inte var nån big deal.
De saker han kommenterade var att jag hade gått hemma och "inte gjort nånting och fått veckopeng" och varit "känslomässigt otrogen" och "FY SKÄMS PÅ DIG" bl.a.
Men då kan jag få gå lite i försvarställning här och förklara hur dessa saker som är fy skam uppstått. Att leva i en relation där man inte fick det man mest längtade efter tär på en. När vi först flyttade ihop var jag så glad, jag tyckte det var så spännande att flytta ihop med den man älskar, äntligen kunde livet börja. Men med endast en timanställning utan särskilt många timmar gjorde att jag inte kunde göra så mycket ekonomiskt, något som störde mig mycket men min partner sa att det inte var någon fara. Ibland var det väldigt illa med pengar på min front så ja, jag fick pengar av honom. Om det nu kan räknas som veckopeng är väldigt en aning att ta i tycker jag dock. Men jag tänkte att jag kunde försöka kompensera genom att ta hand om hemmet vilket jag gjorde ganska länge. Tiden gick och mer och mer timmar fick jag men han ville inte ha mina pengar när jag ville ge tillbaks. Han ville inte ha så mycket alls verkade det som. Inte mina pengar, inte mina ord, inte min kärlek. Ett stort himla tomrum hade börjat gro mellan oss. En dag tyckte jag att varför ska jag städa, diska, tvätta, bädda åt honom när jag får så lite tillbaka. Så jag slutade i den stora skala jag gjort allt det tidigare. Så han fick börja städa och diska och laga mat han med, varför ska bara jag göra det? Vi jobbar båda två, han på dagtid och jag på kvällstid. Han något mer än mig. Han fanns inte där känslomässigt för mig. Han ville mest bara spela på sin dator han. Jag började må väldigt dåligt. Våran kommunikationsförmåga var ju i botten, från bådas håll kan jag se i efterhand, men där och då försökte jag så otroligt mycket att nå fram till honom. Jag ville möta honom, men det gick bara inte.
Jag blev mer och mer deprimerad och började söka tröst i andra människor jag hade omkring mig, En av hans bättre vänner t.ex. Han blev min slags räddning från att ramla ner i mörkret. Jag kunde prata med honom, han kunde prata med mig. Jag kände hur jag tog mig uppåt, jag kunde leva ut, vara mig själv som aldrig förr med honom. Jag kände hur jag började känna mer än vänskap. Ett krig inom mig uppstod. Jag hade mina värderingar, jag var tillsammans och förlovad med en annan. Jag hade i mitt huvud vigt mitt liv till att vara med min partner. Det blev som vem som helst kan förstå otroligt svårt för mig att veta vart jag ens skulle ta vägen med alla sprudlande känslor. Jag kom att älska denna människa med den starkaste eld jag nånsin känt inom mig. Mitt hjärta skrek åt mig att gå med vännen, min hjärna att satsa på den jag redan var tillsammans med. Jag berättade för min partner vad jag gick igenom, och svaret jag fick var knappt ens ett svar. Det var som att han inte ens brydde sig, han sa att det var okej, att han ville vara vän med oss båda hur vi än gick tillväga med framtiden. Jag har aldrig fått veta hur han egentligen kände, kanske kände han faktiskt inget särskilt om det eller så kanske han gjorde det? För mig var det ett slags kvitto på att han inte gjorde det. Han satte sig återigen vid sin dator för att spela lite till.
En dag efter att nästan ett år hade gått sa vännen att han inte kunde ses mer. Hade vi varit officiellt ihop hade det varit ett break up. Vi umgicks alltid som vänner, men det fanns alltid där i bakgrunden. Känslorna. Jag ville så gärna kyssa honom, hålla honom, få älska honom öppet så hela världen kunde se. Men, jag hade en partner och det var en av hans bästa vänner också. Så fel som det bara kunde bli. Oavsett om min partner och jag gjorde slut så skulle jag och vännen inte ses för det var för tabu. Och nu var bandet klippt. Jag hade funnit mig i den hemska situation som vi hade skapat alla tre, vännen bröt sig ur. Jag kände mig totalt övergiven men jag kämpade på, kanske var det det som behövdes för att göra min partners och mitt förhållande starkare. Men jag hade fel. Vi kämpade på i några månader till. Hans närvaro fanns ingenstans. Jag gjorde slut. Till slut. Vännen hade skaffat sig en flickvän, och min partner skaffade sig även han en flickvän bara några veckor efter att vi gjorde slut. Där fick jag ett till kvitto på att han kanske inte alls brydde sig om mig trots allt. Men inte så konstigt heller.
Såhär i efterhand kan jag se att det var ett destruktivt förhållande redan innan jag föll för en annan. Vi var helt enkelt inte menade tillsammans. Jag har respekt för det. Jag kan se tillbaka med ett sorgset leende, det hände, det förstörde mycket, men vi växer oss starkare från det.
Om jag kunde gå tillbaka så skulle jag avslutat förhållandet med min partner tidigare, för att spara honom från mycket. Jag var kanske the bad guy.
Men vet ni vad, jag blev kär. Call the fucking cops. Det var liksom inte mer än så. Inga kyssar, inget hångel, inga kroppar utan kläder. Om det var så fruktansvärt fel så döm mig då, det är ju inte direkt som att jag bestämde att jag skulle bli kär, eller hur mycket jag än försökte att INTE vara kär så trot eller ej men det gick inte att bara poff sluta vara kär heller. Tre hjärtan blev krossade på den resan. Jag var där, det gjorde ont som f*n.
Och nu står jag här, två år senare, och får ta skit återigen för att jag råkade bli kär. Tydligen går jag runt och säger att den ena har våldtagit mig? Aldrig att jag skulle säga något sådant om honom, om någon av dom. Skäms på den människa som sprider detta hemska rykte :S
Trodde vi alla hade gått vidare, men tydligen är det kompisarna som man trodde man hade som gräver upp allt igen. Som gör massiva berg av smågrus. Till vilken nytta? I've made my peace with this, varför öppna alla sår? Jag trodde jag hade lämnat bakom mig de giftiga människorna som var delaktiga i den perioden av mitt liv, sakta sagt upp vänskaper, men jag behöver tydligen visa det hårdare till de få som är kvar och försöka ännu mer för att hitta andra människor jag kan kalla för vänner.
Jag är stark, jag har klarat mig igenom allt hittills, jag klarar även detta. Jag har hittat mig ett guldkorn som gör mitt liv så mycket lättare. Jag ska älska honom med en starkare och sannare kärlek än den som förgiftade allt för flera år sen. Och främst av allt, jag ska älska mig själv. Jag är på vägen till lycka, och jag vandrar i min takt med ett leende på läpparna. Haters gonna hate, men vet ni? Det är deras problem.
:)
Tuesday, November 03, 2015
Halloween '15
I helgen var det halloween. En högtid fylld av drama som vanligt.
Men jag ler när jag sitter här och skriver. För det var för en gångs skull ett drama värt besväret. För att få se hur du är så fast i det förflutna fortfarande har hjälpt mig gå vidare. Det hjälpte mig så otroligt mycket att jag nu kan släppa allt som har med dig och den människa som jag älskat mer än allt annat på jorden.
Jag har vunnit. Vunnit mot mig själv, mot dig och mot han.
Det har tagit några dagar att processa vad som faktiskt hände, och nu står jag här som en ny människa och kan inte mer än le. För nu kan jag gå vidare. Jag kan släppa det.
För människor som ni förtjänar inte den energi jag lagt på er. Det gör ni inte. Varken hon eller du. Speciellt inte du. Du som ljuger, du som låtsas, du som är självisk och feg, du som tog min kärlek och kastade den, du som ignorerade mig, ditt falska svin. That goes for you too missy. Och som de småsinta människor ni är kan jag bara rycka på axlarna och säga Haters gonna hate.
Det här har jag utvecklats från. Inget ont som bär nåt gott med sig right?
Det här känns..
SÅ
HIMLA
BRAAAAA!!!
Thursday, March 19, 2015
Flytt och bikinis
Jag har fått ett till jobb. Jag har lagt undan massor med pengar. Det kliar i fingrarna av excitement for the moooove~~
Har möblerat om mitt rum. Igen. x) Nåt måste man ju göra i väntan på riktiga flytten haha
Planerar att köpa ny säng och ny soffa, eventuellt en ny garderob också. Alltså, inte nya kläder, utan själva garderoben nu då :3 This time haha ;P
Mitt hem. Mitt alldeles egna. myy preciouuusss... xD *längtar* MINST sagt
Fick en OH SO BEAUTIFUL byrå av morfar, kooolllaaaa på deeeeen omg :D Den ska jag ha i min framtida hall tror jag :3 Nån lykta på, en skål för nycklar och ljus.. och blommor.. ihi :3
Men ja, utöver allt i flyttväg så var jag även på gvik med några kompisar häromveckan och insåg att jag måste desperat ha en ny bikini då den jag hade var för stor/töjde sig sjukt mycket i vatten?? O.o
Så det fick bli denna från New Yorker, LOVE IT! :D Bilden har hamnat lite snett men ja, you get the picture ;D
Har möblerat om mitt rum. Igen. x) Nåt måste man ju göra i väntan på riktiga flytten haha
Planerar att köpa ny säng och ny soffa, eventuellt en ny garderob också. Alltså, inte nya kläder, utan själva garderoben nu då :3 This time haha ;P
Mitt hem. Mitt alldeles egna. myy preciouuusss... xD *längtar* MINST sagt
Fick en OH SO BEAUTIFUL byrå av morfar, kooolllaaaa på deeeeen omg :D Den ska jag ha i min framtida hall tror jag :3 Nån lykta på, en skål för nycklar och ljus.. och blommor.. ihi :3
Men ja, utöver allt i flyttväg så var jag även på gvik med några kompisar häromveckan och insåg att jag måste desperat ha en ny bikini då den jag hade var för stor/töjde sig sjukt mycket i vatten?? O.o
Tuesday, March 10, 2015
Inredningslabyrinter!
Där åkte soffan ut! Dags att börja möblera om igen då... xD
Finns många sätt att möblera om i detta rum, men tror att jag har möblerat runt till hur det var från början nu snart haha
Finns många sätt att möblera om i detta rum, men tror att jag har möblerat runt till hur det var från början nu snart haha
Saturday, February 28, 2015
Break free
Jag måste skriva det, säga det, påminna mig själv om att nu är det illa.
Jag tog nästan livet av mig på fyllan förra fredagen.
En slags ögonöppnare.
Avstånd från alkoholen ett tag låter som en bra idé.
Mitt liv är i trasor, min själ likaså. Vad gör jag? Vad håller jag på med?
Hur lagar jag mig själv? Det är som att försöka ta hand om ett sår i en fucking blender. Det går liksom inte. Alls.
Så jag blundar, stänger av, lever för sekunden där och då, tänker inte. Vågar inte tänka.
J*vla jul.
En lösning som slog mig förra veckan var att, hellre än mig själv, döda dig.
Tuesday, February 03, 2015
Nattatimmarna
Klockan är 01.
Känslor flödar.
Både bra och dåliga.
Fast mest hungerkänslor.. xD
Jag måste ha bättre ljus i mitt rum, vill kunna ta bättre kort på mig och lägga upp haha
Tror även att det kan vara dags att möblera om mitt rum igen.. kanske xD Blev nyss klar med det gamla men aaahh... ^^'
Känslor flödar.
Både bra och dåliga.
Fast mest hungerkänslor.. xD
Jag måste ha bättre ljus i mitt rum, vill kunna ta bättre kort på mig och lägga upp haha
Tror även att det kan vara dags att möblera om mitt rum igen.. kanske xD Blev nyss klar med det gamla men aaahh... ^^'
Monday, February 02, 2015
bloggilogg
haha ja nu bloggar jag mycket känner jag, tre inlägg på raken xD
Jag är ledig idag. Jag har tråkigt. Jag är glad, och peppig.
Borde städa..
Vill inte..
Jag har köpt ett pussel? xD
Jag pusslar aldrig jöh!
Förutom på landet, utan internet, när jag känner mig filosofisk.
Fil. och så. Fisk. ... *skrattar så jag dör*
Jag är ledig idag. Jag har tråkigt. Jag är glad, och peppig.
Borde städa..
Vill inte..
Jag har köpt ett pussel? xD
Jag pusslar aldrig jöh!
Förutom på landet, utan internet, när jag känner mig filosofisk.
Fil. och så. Fisk. ... *skrattar så jag dör*
Dagens tanke: Mah workplace
Mitt jobb.
Det har jag haft väldiga problem med senaste året. Fallit ned i depressioner gång på gång pga olika anledningar men jag tror jag börjar acceptera det mer och mer nu. Jag har en annan syn på det nu.
Det duger just nu. Gillar dock inte pendlandet.
Men. Man träffar mycket roligt folk, det är socialt. Det är kul att sitta i kassan, jag utvecklar min sociala förmåga där lite grann.
Men hatar att när man träffar dom där människorna som man gärna skulle vilja ha som vänner utanför jobbet så får man aldrig chansen att visa hur man är, vem man är. Man göms undan bakom fula gröna kläder och har inte en chans att få dessa människor att visa hur kul man är!
Så. Jag försöker slänga in lite mig i det hela med mina diadem och mina brillor och mitt hår. Kunderna verkar älska det också. Så det blir t.o.m en självförtroendebooster för mig :D
Det är roligt. Väldigt roligt.
I helgen pratade jag med en finemang lite äldre kvinna om utseende och kläder och hon tyckte jag var så cool och ball som vågade stå ut lite. Själv kände hon sig lite lätt förtryckt av alla blickar man kan få ibland när man bär kläder som inte alla andra också bär, så hon vågade inte många ggr men sen kom hon in dagen därpå och sa att vårat lilla samtal hade inspirerat henne så hon skulle börja sy igen och greja lät det som :D Det var så himla kul, vi pratade även om att vi skulle kanske ses och visa vad vi har för grejer och lite sådär. Henne gillar jag, hon är en av de där personerna man gärna vill träffa utanför jobbet.
Det var nog därför jag gick ut i helgen också, för dom där två bröderna var också några av de människor man gärna träffar utanför jobbet. Vill inte sumpa en chans till att få visa vem jag är, hur jag är, för människor man ser upp till.
Det har jag haft väldiga problem med senaste året. Fallit ned i depressioner gång på gång pga olika anledningar men jag tror jag börjar acceptera det mer och mer nu. Jag har en annan syn på det nu.
Det duger just nu. Gillar dock inte pendlandet.
Men. Man träffar mycket roligt folk, det är socialt. Det är kul att sitta i kassan, jag utvecklar min sociala förmåga där lite grann.
Men hatar att när man träffar dom där människorna som man gärna skulle vilja ha som vänner utanför jobbet så får man aldrig chansen att visa hur man är, vem man är. Man göms undan bakom fula gröna kläder och har inte en chans att få dessa människor att visa hur kul man är!
Så. Jag försöker slänga in lite mig i det hela med mina diadem och mina brillor och mitt hår. Kunderna verkar älska det också. Så det blir t.o.m en självförtroendebooster för mig :D
Det är roligt. Väldigt roligt.
I helgen pratade jag med en finemang lite äldre kvinna om utseende och kläder och hon tyckte jag var så cool och ball som vågade stå ut lite. Själv kände hon sig lite lätt förtryckt av alla blickar man kan få ibland när man bär kläder som inte alla andra också bär, så hon vågade inte många ggr men sen kom hon in dagen därpå och sa att vårat lilla samtal hade inspirerat henne så hon skulle börja sy igen och greja lät det som :D Det var så himla kul, vi pratade även om att vi skulle kanske ses och visa vad vi har för grejer och lite sådär. Henne gillar jag, hon är en av de där personerna man gärna vill träffa utanför jobbet.
Det var nog därför jag gick ut i helgen också, för dom där två bröderna var också några av de människor man gärna träffar utanför jobbet. Vill inte sumpa en chans till att få visa vem jag är, hur jag är, för människor man ser upp till.
Random helg DELUXE!
Alltså hjärta den här helgen XD
Hela förra veckan var jag sådär galet sugen på att gå ut och festa och dricka och greja haha, men tungt gick mitt hjärta vidare i tanken om att nej det går inte denna helg för du ska jobba jobba jobba unga dam! TJI FICK JAG! Mwaha!
Slutat för dagen i fredags, satte mig på bussen och sen när jag väl stigit av bussen så kommer en fellow bussresenär fram till mig och börjar prata med mig haha. Bara det tyckte jag var rätt random och eftersom jag är mitt i min transformation där jag vill ta vara på livets tillfällen så stod vi och pratade där en stund vilket slutade med att vi gick till Pitchers och tog några öl! xD En människa som jag sett lite då och då komma och handla hos mig i lilla fjugesta, så heeelt okänd var han inte direkt.
Men ja, det var jättetrevligt och vi träffade på massor med roliga människor där inne också. Tydligen var han även en animenörd som jag, hade aldrig trott det! Där fick beramoon sig en läxa, never judge a book by its cover! :D
Kom hem vid 2 på natten, supertrött däckade jag i sängen efter massa fylleskriverier på chatten och skulle förstås upp vid 6.30 -.- Sov 3 timmar ffs, och skulle jobba öppning till stängning hela lördagen.
Hemska morgon, gode gud, trodde jag skulle dö xD Dessutom var min mentala stabilitet helt himla wacko så jag började nästan gråta av att ploppen jag börjat naffsa på var så god som den var.. xD
Anyway, äntligen avslutat monsterpasset och sätter mig på bussen hem, träffar mr random från dagen därpå och hamnar mitt i hans gäng som skulle ut till harrys. Chattar samtidigt med en awesome dude som också skulle dit och ah men fine tänkte jag, jag kan väl också dra dit xD
Hem och byta om först, skypea med vincent och chrille om vårat knappt startade band, slutade med att vi bara flummade runt lite grann? haha men ja, sen drog jag ut dit och tro't eller ej mr random och killen från chatten är bröder XD
Awesome hahaha, så himla RAAANDOOOOOM älskar det XD
Vi hade en jättekul kväll och ja oundvikligt när man är ute och dricker så blev det drama på en sida av krogen men det skakade man av sig rätt snabbt och återgick till the funnn tiiimes :D
Dock var dom tvungna att smita iväg till bussen sen och då smet jag vidare till både pitchers för att träffa emma en sväng och sen till olearys för att träffa ännu en vän xD Beramoon all over the pleejs! Gick hem och däckade snabbt som satan och poff så var det söndag = ligga och slappa framför tvn innan det var dags för ännu ett jobbpass.
och igår kväll fick jag en juiceförpackning av en vän efter jobbet som dödade mig på vägen hem sen. Bussen var ett rent helvete och det kändes som att jag skulle spy hela tiden, var helt skakig och nej fy vad dåligt jag mådde...... Dör lite av bara tanken också >_<
Men ahh galet trött efter helgens galna bravader däckade jag bara några minuter efter jag lagt huvudet på kudden och POFF vaknade idag vid halv tolv :3
Sovit ut, upp och hoppa för att luncha med en kär gammal vän och nu är jag hemma igen, skriver av mig om allt som hänt. Så värt att bevara denna helg alltså. För att inte tala om förra helgen!! Den var minst lika bra fast på ett annat sätt, iaf fredagen haha <3 :3="" it="" lovin="" nbsp="" p="">
OCH jag har dessutom bevisat för mig själv att jag inte kan ha "nää jag ska jobba imorrn" som ursäkt längre xD
Galna helger, galet liv. Jag måste få bryta mig ur mitt himla skal. Jag måste få leva och göra det jag tycker är roligt. Jag ångrar inget. I live for the moments!
Men jaa, det var denna helg det.
Så himla nöjd, så himla glad. Det bara sprudlar lycka ur hela mig xD
Na na na imma be cool~~! Don't worry 'bout it~ :3
Hela förra veckan var jag sådär galet sugen på att gå ut och festa och dricka och greja haha, men tungt gick mitt hjärta vidare i tanken om att nej det går inte denna helg för du ska jobba jobba jobba unga dam! TJI FICK JAG! Mwaha!
Slutat för dagen i fredags, satte mig på bussen och sen när jag väl stigit av bussen så kommer en fellow bussresenär fram till mig och börjar prata med mig haha. Bara det tyckte jag var rätt random och eftersom jag är mitt i min transformation där jag vill ta vara på livets tillfällen så stod vi och pratade där en stund vilket slutade med att vi gick till Pitchers och tog några öl! xD En människa som jag sett lite då och då komma och handla hos mig i lilla fjugesta, så heeelt okänd var han inte direkt.
Men ja, det var jättetrevligt och vi träffade på massor med roliga människor där inne också. Tydligen var han även en animenörd som jag, hade aldrig trott det! Där fick beramoon sig en läxa, never judge a book by its cover! :D
Kom hem vid 2 på natten, supertrött däckade jag i sängen efter massa fylleskriverier på chatten och skulle förstås upp vid 6.30 -.- Sov 3 timmar ffs, och skulle jobba öppning till stängning hela lördagen.
Hemska morgon, gode gud, trodde jag skulle dö xD Dessutom var min mentala stabilitet helt himla wacko så jag började nästan gråta av att ploppen jag börjat naffsa på var så god som den var.. xD
Anyway, äntligen avslutat monsterpasset och sätter mig på bussen hem, träffar mr random från dagen därpå och hamnar mitt i hans gäng som skulle ut till harrys. Chattar samtidigt med en awesome dude som också skulle dit och ah men fine tänkte jag, jag kan väl också dra dit xD
Hem och byta om först, skypea med vincent och chrille om vårat knappt startade band, slutade med att vi bara flummade runt lite grann? haha men ja, sen drog jag ut dit och tro't eller ej mr random och killen från chatten är bröder XD
Awesome hahaha, så himla RAAANDOOOOOM älskar det XD
Vi hade en jättekul kväll och ja oundvikligt när man är ute och dricker så blev det drama på en sida av krogen men det skakade man av sig rätt snabbt och återgick till the funnn tiiimes :D
Dock var dom tvungna att smita iväg till bussen sen och då smet jag vidare till både pitchers för att träffa emma en sväng och sen till olearys för att träffa ännu en vän xD Beramoon all over the pleejs! Gick hem och däckade snabbt som satan och poff så var det söndag = ligga och slappa framför tvn innan det var dags för ännu ett jobbpass.
och igår kväll fick jag en juiceförpackning av en vän efter jobbet som dödade mig på vägen hem sen. Bussen var ett rent helvete och det kändes som att jag skulle spy hela tiden, var helt skakig och nej fy vad dåligt jag mådde...... Dör lite av bara tanken också >_<
Men ahh galet trött efter helgens galna bravader däckade jag bara några minuter efter jag lagt huvudet på kudden och POFF vaknade idag vid halv tolv :3
Sovit ut, upp och hoppa för att luncha med en kär gammal vän och nu är jag hemma igen, skriver av mig om allt som hänt. Så värt att bevara denna helg alltså. För att inte tala om förra helgen!! Den var minst lika bra fast på ett annat sätt, iaf fredagen haha <3 :3="" it="" lovin="" nbsp="" p="">
OCH jag har dessutom bevisat för mig själv att jag inte kan ha "nää jag ska jobba imorrn" som ursäkt längre xD
Galna helger, galet liv. Jag måste få bryta mig ur mitt himla skal. Jag måste få leva och göra det jag tycker är roligt. Jag ångrar inget. I live for the moments!
Men jaa, det var denna helg det.
Så himla nöjd, så himla glad. Det bara sprudlar lycka ur hela mig xD
Na na na imma be cool~~! Don't worry 'bout it~ :3
Wednesday, January 28, 2015
Lägenhetsvisningar hit och dit :D
*håller tummarna så det skriker om det*
*glad*
haha
Mitt i all dålig skit så händer det bra skit också.
*glad*
haha
Mitt i all dålig skit så händer det bra skit också.
Wednesday, December 31, 2014
Goodbye 2014, hello 2015!
Ännu ett år har kommit till sitt slut.
2014 har varit ett rent helvete emotionellt och jag försöker varje dag att handskas med vad som hänt och försöker växa utav det. Jag vill bli en starkare människa inifrån, jag vill hitta lycka för min egen skull, jag vill helt enkelt må bra.
2014 har varit ett rent helvete emotionellt och jag försöker varje dag att handskas med vad som hänt och försöker växa utav det. Jag vill bli en starkare människa inifrån, jag vill hitta lycka för min egen skull, jag vill helt enkelt må bra.
Jag har inga nyårs"löften" för jag vill inte göra mig själv besviken, men jag har förhoppningar som jag vill försöka nå upp till det här kommande året.
Och som en liten smygstart på den fronten så började jag idag min morgon med lite morning yoga. Det känns så bra, och man samlar verkligen sin energi och ger sig själv en bra start på kanske en hektisk dag att komma.
Och som en liten smygstart på den fronten så började jag idag min morgon med lite morning yoga. Det känns så bra, och man samlar verkligen sin energi och ger sig själv en bra start på kanske en hektisk dag att komma.
Ett hemskt år har nått sitt slut, du är över nu j*vla 2014!! Jag puttar bort dig som Jonatan puttade ned Katla i lavan, och jag välkomnar 2015 på samma sätt Skorpan ser ljuset till Nangilima, med förhoppning och tron på något bättre.
Det får låta hur fånigt som helst, men det var det som ploppade upp i mina tankar så so'll be it! :)
Nu, upp och duscha!
Nu, upp och duscha!
Gott nytt år fina människor, hoppas erat kommande år blir så bra som det kan bli
Tuesday, October 21, 2014
Höst
Idag är det tydligen exakt två månader sen jag skrev sist.
Jag har börjat sälja av lite lolitaklänningar och köpa på mig lite annat, så det går väl rätt jämt ut ändå :P
...
Varje gång jag kommer hit känner jag att jag vill skriva av mig allt jag tycker tänker och känner för tillfället. Men det har ju aldrig slutat särskilt bra tidigare gånger så jag håller mig.
Men då försvinner liksom mitt syfte till den här bloggen. Jag skulle vilja bli mer aktiv, både som lolita och som person på nätet. Klä mig oftare som lolita, men jag vågar inte gå ut. Jag vill inte bli smutsig. Vilken anledning.. -.-
Jag måste försöka mopsa upp mig lite mer. Attitydmässigt mot saker och ting IRL börjar jag bli bättre på känner jag, vilket är bra. Men jag vet inte, på ett annat plan känns det som att jag tynar bort.
Det finns sååå många saker jag skulle vilja rätta till, som jag vill reda ut. Men människorna det handlar om vill inte höra av mig. Alls. Inte ens vara vän med mig längre verkar det som. Ruttna hemska bella. Som att ni är så himla perfekta själva eller?! Ja, jag skitsnackar ibland, ja jag tänker inte efter när jag pratar ibland, ja jag gör misstag, ja jag blir full och gör saker jag inte borde ibland. Kan jag få chansen att få rätta till det? Inte? Nej, men då kan du va lika j*vla rutten själv.
Arga bittra Bella har talat.
....
Meeeen jag försöker hålla humöret uppe ändå. Jag hade en riktigt härlig fredagskväll i helgen som var t.ex! Umgicks med underbara människor och lyckades skaka av mig snefyllan jag kände krypa upp på mig *win* och en särskild person på plektrum lyckades vända min värld till en lite bättre plats om så bara för en kväll. mwaha ^_^ Fast ja, det håller väl i sig fortfarande när jag tänker på det :3
Välbehövligt efter förra veckans heartbreak kan vi ju säga också. (som att det händer jämt? O.o gosh my poor heart,.)
Var också på en ordentlig himla shopping spree fredag eftermiddag med finaste Elin, skulle handla material till en del av min halloweenoutfit och så eskalerade det till att jag råkade köpa med mig nya platt- och locktänger, en snudd på en ny garderob och fyra födelsedagspresenter till fyra väldigt fina människor :) Och lite mer xD käre värld, kan nån ta mina pengar och vara min bank? xD min bank jag redan har kan jag ju ta pengarna från hipp som happ haha *inte okej*
Oh well, måste väl ta mig an dagen idag med. Upp och hoppa! Dags att lämna och hämta paket! :3
På-lite-bättre-humör-Bella har talat klart.
Jag har börjat sälja av lite lolitaklänningar och köpa på mig lite annat, så det går väl rätt jämt ut ändå :P
...
Varje gång jag kommer hit känner jag att jag vill skriva av mig allt jag tycker tänker och känner för tillfället. Men det har ju aldrig slutat särskilt bra tidigare gånger så jag håller mig.
Men då försvinner liksom mitt syfte till den här bloggen. Jag skulle vilja bli mer aktiv, både som lolita och som person på nätet. Klä mig oftare som lolita, men jag vågar inte gå ut. Jag vill inte bli smutsig. Vilken anledning.. -.-
Jag måste försöka mopsa upp mig lite mer. Attitydmässigt mot saker och ting IRL börjar jag bli bättre på känner jag, vilket är bra. Men jag vet inte, på ett annat plan känns det som att jag tynar bort.
Det finns sååå många saker jag skulle vilja rätta till, som jag vill reda ut. Men människorna det handlar om vill inte höra av mig. Alls. Inte ens vara vän med mig längre verkar det som. Ruttna hemska bella. Som att ni är så himla perfekta själva eller?! Ja, jag skitsnackar ibland, ja jag tänker inte efter när jag pratar ibland, ja jag gör misstag, ja jag blir full och gör saker jag inte borde ibland. Kan jag få chansen att få rätta till det? Inte? Nej, men då kan du va lika j*vla rutten själv.
Arga bittra Bella har talat.
....
Meeeen jag försöker hålla humöret uppe ändå. Jag hade en riktigt härlig fredagskväll i helgen som var t.ex! Umgicks med underbara människor och lyckades skaka av mig snefyllan jag kände krypa upp på mig *win* och en särskild person på plektrum lyckades vända min värld till en lite bättre plats om så bara för en kväll. mwaha ^_^ Fast ja, det håller väl i sig fortfarande när jag tänker på det :3
Välbehövligt efter förra veckans heartbreak kan vi ju säga också. (som att det händer jämt? O.o gosh my poor heart,.)
Var också på en ordentlig himla shopping spree fredag eftermiddag med finaste Elin, skulle handla material till en del av min halloweenoutfit och så eskalerade det till att jag råkade köpa med mig nya platt- och locktänger, en snudd på en ny garderob och fyra födelsedagspresenter till fyra väldigt fina människor :) Och lite mer xD käre värld, kan nån ta mina pengar och vara min bank? xD min bank jag redan har kan jag ju ta pengarna från hipp som happ haha *inte okej*
Oh well, måste väl ta mig an dagen idag med. Upp och hoppa! Dags att lämna och hämta paket! :3
På-lite-bättre-humör-Bella har talat klart.
Thursday, August 21, 2014
Loliiii
Jobb. Lunch. Grått. Regn. Livet. Blä.
jag har unnat mig hur mycket som helst på sista tiden, fixat hårförlängning (sjukt nöjd), gått på manikyr (inte alls nöjd), köpt ny 50"tv (galet nöjd!!) och praktiskt taget renoverat om hela mitt rum där nere i källarn och börjar först ex antal dagar senare bli klar ^^ känns bra :D och nu när värmen har seglat så känner jag att det är dags för lolita! Det är ju så många lager så det blir väldigt varmt efter en kort stund så nu är det ju perfa :D ska bara sluta för dagen först....
Thursday, August 07, 2014
Post-närcon
Igår kväll/natt låg jag och inte kunde sova bra länge. Plus att katten var här nere och ville in och ut ur fönstret heeela tiden -.- Men när jag låg och försökte sova så kom jag på mig själv att de tre år som gått med vad jag trodde var min andra hälft bara känns som en dröm. Det känns inte som att något av det hänt. Jag har inte hämtat ut något av det. Men ändå har det format mig till en sämre person än vad jag en gång var.
Men jag försöker väldigt mycket att kliva ur de fega skorna jag satte på mig, känt mig som en ynkrygg och en toffel och bara en allmänt tråkig person som aldrig satt mina vänner först. Jag har låtit vänner försvinna ur mina händer och sedan stått och avundats deras lyckliga leenden när de är med andra än med mig.
But no more!
Jag vill vara en bra person, en egen person. Vad är det som är -jag-? Vem är denna jag?
Efter Närcon gick det upp ett litet ljus för mig, det är svårt att förklara precis hur det känns men efter att ha sett alla dessa underbara själar och hur alla vågar vara och klä sig som de gjorde. Det var fantastiskt att få se och vara en del av det, man kunde se ut precis som man ville och man blev som hyllad för det för blickarna på folket sa inte "men shit vad konstig hon är, vad har hon på sig egentligen" ja ni fattar ;P Människor som gick fram till en bara för att få säga hur fin man var? Alltså det värmer. Så in i bomben!
Och hela upplevelsen satte sina spår i mig på ett sätt där jag nu har en bättre bild av mig själv och vad jag vill vara för människa, och att mina flamisga beteende är en del av mig och att jag ska embrace'a det för det är sån jag är.
Innan närcon och jag flamsade mig så kunde jag känna mig dålig eller få dåligt samvete för att jag fick folk att se konstigt på mig typ, efter närcon gör jag mina tokigheter med stolthet för det är sån jag är. Och man ska vara stolt över sig själv yes? ^^
Livet blev så himla färglöst efter närcon, så jag tänker att genom att jag är som jag vill och klär mig som jag vill så vill jag sätta så mycket färg på världen och leva i mitt egna lilla konvent tills nästa gång.
Basically, mitt självförtroende fick sig en boost. And it feels goooood x)
Bildbomd med en genuit glad Beramoon with friends :3
Itekimasu! =^w^=
Men jag försöker väldigt mycket att kliva ur de fega skorna jag satte på mig, känt mig som en ynkrygg och en toffel och bara en allmänt tråkig person som aldrig satt mina vänner först. Jag har låtit vänner försvinna ur mina händer och sedan stått och avundats deras lyckliga leenden när de är med andra än med mig.
But no more!
Jag vill vara en bra person, en egen person. Vad är det som är -jag-? Vem är denna jag?
Efter Närcon gick det upp ett litet ljus för mig, det är svårt att förklara precis hur det känns men efter att ha sett alla dessa underbara själar och hur alla vågar vara och klä sig som de gjorde. Det var fantastiskt att få se och vara en del av det, man kunde se ut precis som man ville och man blev som hyllad för det för blickarna på folket sa inte "men shit vad konstig hon är, vad har hon på sig egentligen" ja ni fattar ;P Människor som gick fram till en bara för att få säga hur fin man var? Alltså det värmer. Så in i bomben!
Och hela upplevelsen satte sina spår i mig på ett sätt där jag nu har en bättre bild av mig själv och vad jag vill vara för människa, och att mina flamisga beteende är en del av mig och att jag ska embrace'a det för det är sån jag är.
Innan närcon och jag flamsade mig så kunde jag känna mig dålig eller få dåligt samvete för att jag fick folk att se konstigt på mig typ, efter närcon gör jag mina tokigheter med stolthet för det är sån jag är. Och man ska vara stolt över sig själv yes? ^^
Livet blev så himla färglöst efter närcon, så jag tänker att genom att jag är som jag vill och klär mig som jag vill så vill jag sätta så mycket färg på världen och leva i mitt egna lilla konvent tills nästa gång.
Basically, mitt självförtroende fick sig en boost. And it feels goooood x)
Bildbomd med en genuit glad Beramoon with friends :3
Itekimasu! =^w^=
Monday, June 16, 2014
Oculus och annat drabbel
Så!
Är precis hemkommen från SF efter att ha vart på den nya skräckisen Oculus med Matte ^^ Måste säga att den hade bra potential i början för att sedan bli sämst vid slutet! Usch då ;__;
Men annars har dagen vart finfin, jobbat till 15 och sen tillbaka till stan för att sedan åka till ikea och saigon med en kompis.
Ja..
Är i fullt sjå att försöka sälja kattungar också men det går väl sådär, men det går nog vägen till slut ^^
Annars då?
Jag tror det här är bland de första dagarna jag är helt själv nu efter flera veckor av ständigt sällskap. And the world comes crashing down :/
Orkar inte med just nu, tack och lov är jag ledig imorrn. Eller inte? Vad ska man göra? bleh
Är precis hemkommen från SF efter att ha vart på den nya skräckisen Oculus med Matte ^^ Måste säga att den hade bra potential i början för att sedan bli sämst vid slutet! Usch då ;__;
Men annars har dagen vart finfin, jobbat till 15 och sen tillbaka till stan för att sedan åka till ikea och saigon med en kompis.
Ja..
Är i fullt sjå att försöka sälja kattungar också men det går väl sådär, men det går nog vägen till slut ^^
Annars då?
Jag tror det här är bland de första dagarna jag är helt själv nu efter flera veckor av ständigt sällskap. And the world comes crashing down :/
Orkar inte med just nu, tack och lov är jag ledig imorrn. Eller inte? Vad ska man göra? bleh
Subscribe to:
Posts (Atom)